Min Kropp Challenge

Mariola Stanio
Slutfört

Jag har cyklat från Stockholm till Kebnekaise, jag har bestigit sydtoppen och sedan cyklat hem. Det har varit den bästa resan i mitt i liv. Att göra Kropp Challenge har inte bara lärt mig nya saker, det har varit en resa som har format mig på nytt. Inga av mina tidigare resor har varit så känslosamma, utmanande och krävt så många förberedelser.

Jag träffade Renata Chlumska på en cykelmässa för 3 år sedan. Jag blev inspirerad av hennes berättelse om Göran Kropps soloexpedition till Nepal och sedan dess har jag drömt om att kunna cykla till Kebnekaise, bestiga berget och sedan cykla hem.

Jag började planera min resa för cirka 1 år sedan. Jag har aldrig gjort någonting liknande därför var det svårt för mig att kunna förställa mig hur mycket det krävs för att kunna genomföra den här typen av cykelexpedition. Jag var inte så bekymrad kring det om jag kommer att orka genomföra utmaningen med tanke på den mentala biten, det var den fysiska delen jag var lite orolig över. Jag cyklar mountainbike och tränar regelbundet men jag har aldrig cyklat flera mil flera dagar i rad.

Jag har börjat träna mycket cykling i mitt närområde samt gjort några längre pass från Stockholm till Falun. Tillsammans med min pojkvän Andreas skapade vi en plan för den här resan. Tanken var att jag skulle cykla i genomsnitt 20 mil om dagen och bestiga Kebnekaises nord och sydtopp med en guide den 12 augusti.

Jag började min resa den 1 augusti ca klockan 17:00. Jag bestämde mig för att börja cykla direkt efter mitt arbetspass. Första dagen cyklade jag ca 10 mil, därefter cyklade jag den återstående biten till Falun. Det kändes bra eftersom jag är van med det här området. Från Falun cyklade jag till Sveg och där började mina första svårigheter: terrängen är mer krävande med tanke på höjdmeterna samt att jag kände mig förkyld. Då blev det klart för mig att jag behöver ändra den ursprungliga planen. Jag behövde korta ner den dagliga cykeldistansen, vilket innebar att jag var tvungen och avboka den guidade turen till Kebnekaises båda toppar.

Jag har också kämpat med sadelskav, jag bestämde mig för att ta en vilodag i Östersund. I Östersund fick jag hjälp på en cykelbutik som heter Velo rapide, där justerade dem inställningarna på sadeln åt mig. Det hjälpte fortsättningsvis.

Från Östersund åkte jag till Dorotea och därifrån till Sorsele. Planen var att cykla från Sorsele till Kåbdalis men jag kände att jag inte kommer att cykla så långt och stannade i Moskosel istället. När jag sedan cyklade min etapp till Jokkmokk så stannade jag i Kåbdalis för att ta en fikapaus. Jag fick det bästa kaffet och den bästa kanelbullen jag någonsin ätit, samt fantastisk service. Jag kom till Jokkmokk på min födelsedag den 9 augusti. Jag kände mig stark och överlycklig av att kunna passera Polcirkeln med cykel på min födelsedag. I Jokkmokk träffade jag också Andreas som har överraskat med övernattning på hotell. Jag tog en extra vilodag där och vi besökte museum, åt fantastisk mat samt gick runt på en marknad.

Nästa stopp blev Lappeasuando. Precis innan Gällivare fick jag dock problem med cykeln. Växelvajern gick av. Jag var inte förberedd för sådant. Jag köpte en ny cykel för den här resan och trodde naivt att sådant inte kan hända. Jag hade dock jättemycket tur. Jag fick hjälp av en tysk familj som stannade och hjälpte till. De hade både reservdelar samt kunskap kring hur man byter vajer.

Från Lappeasuando cyklade jag till Nikkaluokta. Det var helt otroligt att komma fram dit. Jag hade då cyklat över 1500 km. Jag var så lycklig. Jag vandrade från Nikkaluokta till Fjällstationen den 13 augusti. Det visade sig att min gamla arbetskamrat och hennes man också var där och vi besteg Kebnekaise tillsammans den 15 augusti. Vi vandrade till sydtoppen via den västraleden. Jag hade inte förväntat mig att vandringen skulle vara så krävande. Jag kommer aldrig att glömma den känslan jag hade när jag stod på Sveriges högsta berg. Det här var belöningen av den ansträngning som jag lagt ner i cyklingen och vandringen.

På vägen hem stannade jag och Andreas i Kiruna en natt, därefter åkte Andreas till sin hemstad i Luleå och jag fortsatte min cykling till Gällivare. Från Gällivare cyklade jag till Kåbdalis, då fick jag kämpa i stark motvind i 153 km. På vägen från Kåbdalis till Slagnäs regnade det kraftigt. På vägen från Slagnäs fick jag kämpa med åska, kraftigt regn och hagel. Jag bestämde mig för att stanna på en camping i Vojmån istället för Vilhelmina. Jag behöver säga att vädret tog mycket på mina krafter och jag kände mig trött. Mitt nästa stopp var i Strömsund och därifrån cyklade jag bara till Ångsta camping som ligger efter Östersund. Jag kände mig trött. Från Ångsta cyklade jag till Sveg. När jag kom fram till campingen pratade jag med min mamma i telefon. Jag berättade för henne att det har varit en tuff resa hem och att jag ska sova i en stuga istället för tältet och att jag efter duschen kommer att somna direkt. Efter att jag har lagt på luren hörde jag hur det knackande på dörren. När jag öppnade kunde jag inte tro mina ögon: mina föräldrar hade kommit för att besöka mig. Jag var så överlycklig och fick mängder av ny energi. Från Sveg har jag cyklat till Furudal och dit kom också Andreas. Nästa stopp för mig blev Avesta och den 26 augusti cyklade jag den sista etappen till Stockholm. När jag kom till Stockholm började jag må illa och cyklade försiktigt. Mitt mål var att avsluta min Kropp Challenge på Yttersta Tvärgränd. När jag var i Bromma kom Andreas med vår vän Tobias, de hejade på mig och peppade mig sista biten. När jag kom till Yttersta Tvärgränd blev jag chockad. Där var mina föräldrar med sina vänner. De hade tänt marschaller. Jag fick blommor och en fantastisk tårta i form av Kebnekaise och av min cykel. Jag var rörd och överlycklig.

Jag kan inte se mig själv som en vältränad person. Jag tränar regelbundet men jag är långt bort från att vara en elit. Jag kunde dock ta mig genom alla dessa backar och berg med min packning på en cykel. Det har blivit totalt över 3000 km på cykel och över 75

km vandring i fjällen. Jag har aldrig upplevt närheten av naturen på så sätt. Att bestiga Kebnekaise och befinna mig i fjällen återuppväckte min kärlek till bergen och jag vill återkomma dit så snart som möjligt. Den här resan har berikat mig enormt mycket och vidgat mitt perspektiv.